Buustamon

Uppe i Åres vindlande backsystem är det lätt att välja den västra vägen ner efter några timmar i puckelpistar och branter. Långsvängen från Åreskutan och ner mot byn. Halvvägs ner när de första timmarnas skidåkning gör sig kännbara i fötter och knän, dyker en skylt upp, ”Buustamon”. Hundra meter senare dyker det upp som en hägring, en liten fjällstuga med mat, logi, badtunnor och till och med en egen snapsfabrik (mer om den senare).För alla som satt sin fot i en pjäxa i Årebackarna är Buustamon ett begrepp. Verksamheten som funnits sedan 50-talet har växt från våffelstuga till respekterad restaurang med boende. Den genuina känslan sitter bokstavligen i väggarna. Och för varje meter det ”nya” Åre klättrar uppför fjällmassivet med än mer spektakulära byggprojekt blir Buustamon allt mer unikt då det står för ett liv i fjällen som det var förr.

De som ser till att Åres högst belägna hotell får utvecklas i sin egen takt är systrarna Lotta och Jeanette Florin.

Nästa år blir det 25-årsjubileum.
”Jaa”, säger Lotta Florin och ser lätt chockad ut. ”Vi har hållit på i 24 år…det hade ju aldrig gått om man inte tyckt att det var roligt. En orsak till att vi behållit entusiasmen är nog att det rent operativt är ett säsongarbete. Har man känt sig trött i slutet av säsongen så är man ändå laddad när det är dags att öppna upp på hösten.”

Det är Lotta som har det ansvaret på plats, Jeanette är uppe med jämna mellanrum och coachar och bidrar med idéer. På sommaren är det tvärtom. Då är det Lotta som kan backa upp Jeanette när hon driver Dykarbaren, populärt tillhåll i Sandhamn sedan något decennium.

Buustamon är från början ett projekt som fjällguiden Gunnar och hans hustru Anne-May Kilgren drog igång på 50-talet när de lät frakta upp en stuga upp på fjället för att kunna servera våfflor. Ett fungerande koncept skull det visa sig. Ganska snabbt hittade skidturisterna dit, Några som förälskade sig i platsen till den graden att de övertog verksamheten var familjen Florin. Pappa Jan slog till när Anne-May, ville sälja.

”Jag hade ju tänkt jobba med ekonomi, gick sista terminen på ekonomlinjen, så det blev helt klart en annan inriktning.”

Engagemanget för mat och intresset för ekonomi kanske är hemligheten bakom framgångsreceptet. För rent företagsekonomiskt är ett hotell dit man inte kan komma med bil och med ett begränsat antal bäddar (36) kanske inte den mest givna formeln, men praktiken fungerar det alldeles utmärkt.

”Våra gäster har en annan förväntansbild jämfört med när de checkar in något av de mer uppgraderade fjällhotellen. Man förstår att vattnet kan ta slut och att elen kan gå. Det är också en del av livet med att bo på fjället. Men vi behöver fler bäddar för att klara trycket under högsäsong och det är fokus för oss nu”.

Förutom hotellgäster och skidturister är restaurangen välbesökt av både privatpersoner och företag som körs upp med Buustamons egen bandvagn kvällstid.

”Ett besök på Buustamon, blir en naturlig programpunkt i konferensprogram när man vill uppleva det mer genuina fjälllivet och maten.

Åre i största allmänhet har de senaste åren fått ett avbrott i sin törnrosasömn sommartid då barmarksaktiviteter tar över. Även på Buustamon ökar tempot sommartid från juli och framåt.

”Vi försöker satsa på aktiviteter som är i harmoni med vår verksamhet, inte så mycket action, mer lugna fjällvandringar och njuta av naturen.”

Ett exempel på sommaraktivitet som har ökat i popularitet är Skutrundan, där man vandrar mellan tre hotell, varav Buustamon är ett och njuter av natur och god mat.

”I sommar kommer vi att utveckla fler koncept som bygger på matupplevelser. Vi kommer erbjuda vandringar med bland annat hjortronplockning och svampplockning där man har möjlighet att vara med och koka sin egen sylt eller tillreda egen svamp, avnjuta del av det under middagen men också få med en burk som minne hem. Vi riktar oss mot kompisgäng, den moderna barnfamiljen men även konferensgrupper som söker något speciellt.”

Men hur var det nu med bränneriet? Pappa Jan Florin, avled för några år sedan men hann bli lite av en legend i Åre och i svensk turism på grund av sin drivkraft och sina idéer. Ett av hans stora projekt var att få tillverka sin egen snaps uppe på Buustamon.
”Pappa ville Jan utmana byråkratin, reglerna hade börjat luckras upp gällande monopol av spritillverkning och han tyckte att det var kul med utmaningar. Han hänvisade också ofta till historien om att förr gjorde varje anrikt värdshus sitt eget brännvin. Vi döttrar tyckte det var skönt – då hade han något att fokusera på och vi kunna driva restaurangen på vårt sätt. När han sedan fick tillståndet efter två år trodde vi inte det var sant och nästa följdfråga blev; Hur gör man? Att han sedan torrkokade sin första bränning och höll på att spränga oss i luften – det har vi nästan glömt!

Ett omöjligt projekt som han inte bara gjorde möjligt, det har blivit en lokal framgång. Snapsarna Buustasup och Hojt kan förstås avsmakas på restaurangen, eller i bränneriet i källaren, men de finns också i systembolagets beställningssortiment.