Kluvenhetens tid

- Usch, nu är det snart midsommar, sa min man i går och såg ledsen ut.

Det är likadant varje år. Redan i maj börjar de tunga suckarna. 
Min man älskar våren. Tiden då allt slår ut och dofterna blir starkare för varje dag som går. Då det gröna är ljusgrönt och frodigt. Han blir glad som en liten pojke och ingenting jag ber om är svårt. Fixa ytterbelysningen, no problems. Byta fasad på friggeboden, härligt, då får han vara ute i friska luften, fika under kastanjen och lukta på blommorna. Han vaknar klockan fem varje morgon och kan inte fatta att jag behöver ligga kvar och dra mig "hela förmiddagen" (jag stiger upp klockan sju).
Men när midsommar närmar sig blir han betydligt tyngre till sinnet. Veckan innan (dvs nu) blir allt plötsligt ett helt företag. Till och med att gå ut med soppåsen. Och nåde den som öppnar en burk matjessill innan midsommarafton.

- Men snälla Jonas, sa jag i går. Skärp dig! Du kommer inte att dö bara för att det blir midsommar. Inte i år heller.
- Inte jag nä, men naturen. Det vänder ju nu. Och det har knappt hunnit vara sommar ALLS! Nästa vecka börjar det mörkna tidigare, träden bara står där, utan att växa en millimeter. Allt det gröna är bara…grönt. Nästan inga nyanser alls, sen börjar allt bli brunt och dö. Usch, vad jag avskyr brunt! Vi går dödens tid till mötes och det är DEPRIMERANDE!

Suck!

Självklart slår jag dövörat till och fortsätter oförtrutet med mina sillinläggningar. Kittlar honom lite när vi möts i en snabb kram och retas med min bästa Astid Lindgren-imitation:
- Döden, döden! 

Han brukar i regel hämta upp sig under eftermiddagen på midsommarafton. Denna fantastiska tid på året då pajer, sallader, ägg, sill, nypäror (som vi säger i Skåne), jordgubbar och iskall nubbe avnjuts i parti och minut. Tiden då flickorna är som vackrast och männen (kanske per automatik) är som gladast. För är det någonting som kan få min man på gott humör (förutom jag och våren) så är det god mat. I det avseendet skiljer han sig inte nämnvärt från oss andra.

Nu ska jag kolla vad mina kolleger anser är det allra viktigaste på midsommarbordet.
Återkommer innan dagen D.

 

 

Nyttigheter

Jag är helt säker på att grädde, smör och vin måste vara nyttigt. Annars hade det inte varit så gott som ingredienser i mat.
Bilden är från Svartå Slott. Mmmmmmmm.

 

Allt är inte som det ser ut

"Man ska aldrig ha förutfattade meningar om människor", är en devis jag försöker leva efter, både som hotellägare och människa. Men jag har upptäckt att det ibland är lättare sagt än gjort. Som i förra veckan. 

Drygt ett par mil från mitt hotell går varje år den fyra dagar långa rocksfestivalen Sweden Rock av stapeln och människor vallfärdar från hela världen för att headbanga till tonerna från sina favoritband, som Kiss, Rush, Europe, Status Quo, med flera. Och då och då händer det att några bokar in sig här. På ett Petit Hotel som erbjuder tystnad, lugn och ro…

Mitt första år som hotellägare, 2011, kom jag på mig själv med att fundera på om jag skulle erbjuda de andra gästerna gula öronproppar till natten. Något som har visat sig fullständigt onödigt. Festivalgästerna njuter av tystnaden efter många timmars rockmusik och sover som små lamm om nätterna. Glada, trevliga och alldeles saliga över att få se sina favoritband i verkligheten. Och ingen slänger ut sin tv genom fönstren eller slår sönder rummet, innan de checkar ut.

I år bokade två män i 50-årsåldern in sig i fem nätter. De har ett eget hårdrocksband i Tyskland och hade VIP-biljetter till festivalen. De var lyckliga som små barn och varje dag till frukosten fick jag en fullständig rapport kring föregående dags musik – vilket band som hade spelat bäst, vilka som var sämst och varför, vilka som hade den tajtaste basisten och den bästa sångaren, etc, etc. Otroligt allmänbildande.

Båda männen var långa, lite överviktiga och långhåriga. Den ene hade svart färgat hår i hästsvans, den andre lockigt grått, massor av tatueringar och båda gick i slitna jeans och tryckta t-shirts med bilder på deras eget band eller på Kiss. Ingen av de andra gästerna hörde när de smög in på sitt rum varje natt och de var överhuvudtaget exemplariska gäster.

I lördags frågade jag om de spelar hårdrock på heltid eller om de har andra jobb också. Och det var då jag återigen insåg att jag inte är fullt lika fördomsfri som jag skulle önska.
- Jag är kriminalkommisarie och chef på min avdelning, sa den mest pratsamme av de två och skrattade hjärtligt. Det hade du aldrig kunna gissa, va? 
Sen berättade han hur han under flera år hade jobbat undercover med terroristbekämpning, men numera hade övergått till att arbeta med vittnesskydd.

- Och jag jobbar som säljare på ett skivbolag, berättade den andre. Vi säljer tysk folkmusik. Mycket tjo och tjim.

- Exakt vad jag trodde, sa jag, föga övertygande med garanterat fånig min, och fick dagens mest bullrande skratt från mina gäster.

 

Sommar och sol

Sommaren är en ljuvlig tid. De flesta människor blir över lag mycket gladare när solen värmer upp kropp och själ, när man kan ligga i gräset på en filt, läsa en god bok och lyssna till naturens alla förtrollande ljud – humlornas surr, fåglarnas glada sommarkvitter, vattnets kluckande mot bryggan eller ett avlägset ljud från en motorcykel i fjärran. Smultron på ett grässtrå. Flädersaft. Varma sommarregn och doft av syren, tång och tjära.

De flesta går nu en underbar tid till mötes – semestertid. Lata dagar. Tid för reflektion, resor och umgänge med släkt och vänner. Jordgubbstårta. Sill och nubbe. Skratt, värme och fullständig avslappning. 

Många är ni som väljer att bo på hotell under en del av er ledighet. Bara för att få njuta. Bli ompysslade och bortskämda, med långa frukostar, härliga middagar och fantastiska viner. Slippa laga mat, duka, diska och städa. Slippa tänka på alla måsten. 
En del av er väljer att bo på hotell när ni besöker släkt och vänner, för att ha en alldeles egen lugn plats att smita till när själen behöver hinna ikapp.

Sen finns ni som bor på hotell i tjänsten, men icke desto mindre har behov av god mat och ro, kanske ett varmt spabad för att mjuka upp de spända musklerna i nacken, eller en joggingrunda i vacker natur för att rensa huvudet efter många timmars möten och sammanträden.

Oavsett vem du är eller hur du väljer att bo, kan du alltid lita på att du får valuta för pengarna på ett Petit Hotel. Titta in under "Kampanjer" ovan och hitta ditt eget smultronställe i sommar. Själv har jag gått vidare och bläddrat runt bland alla hotellens hemsidor (där finns fler superfina erbjudanden), dreglat över bilderna på mina kollegors restauranger, rum och omgivningar. För att inte tala om alla kärleksfulla matbilder. 

Min mage kurrar ljudligt nu…

 

Välkommen till vår blogg!

Här kommer du att kunna läsa om roliga, spännande och intressanta saker som händer i vår alldeles speciella Petit-värld. En liten, inbjudande sfär fylld av värme, mys, skratt, sköna övernattningar och god mat. En värld som vi med glädje bjuder in dig och dina nära och kära att ta del av.
 
Jag, som ska fylla bloggen med (förhoppningsvis) läsvärt innehåll, heter Leena Holm Bodelsson. Jag är journalist och driver även ett mikrohotell, på vad de flesta kallar landsbygden. Själv brukar jag, som gammal stadsbo, säga att det ligger ”i tjottahejti” och blir alltid lika glatt överraskad varje gång gäster hittar hit. För att inte tala om när de återvänder. Då rullas den röda mattan ut, precis som på alla Petit Hotel.
 
Vanligtvis är mattan inte fysisk, även om det också förekommer. Nej, den är snarare en tankematta. Som en mörkröd, luddig rya. Varm, trygg och skön att sätta fötterna i, och välkomnande. Gång på gång. Och den blir aldrig någonsin sliten. För är det något vi nätverkande hotellägare inom Petit Hotel värdesätter och försöker värna om, minst lika mycket som vi gör om våra familjer, så är det våra gäster. Utan er finns vi nämligen inte. Det är därför några av oss ger er en stor tacksam kram när ni lämnar oss och en ännu större när ni återvänder.
 
Så välkommen att hänga med mig på en resa, huller om buller, hit och dit i Sverige, och lär känna oss – några av landets mest dedikerade hotellägare med lika hängiven personal.
 
Stay tuned!